404/1948

I enlighet med denna lag erlägges ersättning för av tjänsten orsakad kroppsskada eller sjukdom, därest densamma drabbat:

I enlighet med denna lag erlägges likaså ersättning för kroppsskada, som genom olycksfall drabbat finsk medborgare i annat än i 1 mom. avsett fall, om den förorsakats av försvarsväsendet tillhöriga vapen, projektiler, minor, sprängämnen eller annan krigsmateriel, vilka icke på rättsstridigt sätt varit i annans än försvarsväsendets besittning.

Föreligger synnerlig orsak, kan genom förordning bestämmas, att stadgandena i denna lag skola tillämpas även på värvat manskap, så ock på i 1 mom. 3 punkten avsedd innehavare av tjänst och befattning samt på arbetare.

Kroppsskada anses vara orsakad av tjänsten, ifall den drabbat den skadade, då han för fullgörande av sina tjänsteåligganden befunnit sig på viss för honom bestämd tjänstgörings- eller arbetsplats eller därtill hörande område eller på färd, som hör till hans tjänsteåligganden, så ock då han företager färd för att omedelbart inträda i tjänstgöring eller vidtaga med arbete eller därifrån avlägsna sig eller begiva sig på permission, som förman beviljat, eller återvända från sådan permission. Kroppsskada, som utanför tjänstgörings- eller arbetsplatsen annars drabbat den skadade under permissionstiden, anses ej orsakad av tjänsten eller arbetet.

Vad i 1 mom. är sagt angående kroppsskada, som orsakats av tjänsten, gäller även sjukdom, ifall den på sannolika skäl kan anses vara orsakad av de med tjänstgöringen eller arbetet förenade särskilda förhållandena eller om dessa väsentligen inverkat på att sjukdomen framträtt eller förvärrats. Sjukdom, som yppar sig först ett år efter det den sjukes tjänste- eller arbetsförhållande upphört, anses icke vara av tjänsten orsakad, såvida den icke är att anse såsom en följd av under tiden för tjänstgöringen eller arbetsförhållandet ådragen kroppsskada eller sjukdom, som under sagda tid yppat sig.

Ersättning erlägges ej för kroppsskada eller sjukdom, som den skadade eller insjuknade själv uppsåtligen vållat.

Ersättning kan förvägras eller nedsättas:

Såsom ersättning utgår till skadad eller insjuknad personligen sjukvård, dagpenning, livränta och tilläggsränta samt till hans anhöriga försörjningspension och tilläggsförsörjningspension samt till dödsbo begravningshjälp.

Med anhöriga avses i denna lag:

Såsom barn anses även adoptivbarn, makes barn samt sådant, utom äktenskapet fött barn, med avseende varå den skadades eller insjuknades underhållsplikt är fastställd genom domstols utslag eller genom avtal.

Barn, vilkas båda föräldrar avlidit, kallas i denna lag föräldralösa. Utom äktenskapet fött barn anses såsom föräldralöst, då dess moder och i 2 mom. avsedd underhållspliktig, om sådan funnits, avlidit.

Till sjukvård hänföres:

Såsom sjukvård anses och ersattes även åt skadad eller insjuknad, som är i hjälplöst läge, i särskild anstalt lämnad varaktig vård.

Såsom sjukvård anses och ersättas likaså därav föranledda nödvändiga resekostnader.

Sjukvård bör lämnas med undvikande av onödiga kostnader, utan att dock äventyra den skadades eller insjuknades tillstånd.

Dagpenning gives, om den skadade eller insjuknade varit oförmögen att handhava sina åligganden eller att utföra arbete under minst tre på varandra följande dagar, med 300 mark per dag från den dag sådan arbetsoförmåga begynte, till dess skadan eller sjukdomen förbättrats, likväl för en tid av högst ett år från det skadan uppstod eller sjukdomen yppade sig.

Dagpenning erlägges till fullt belopp, om den skadade eller insjuknade är helt oförmögen till arbete. Har hans arbetsförmåga allenast minskats, erlägges en mot denna minskning svarande proportionell del av dagpenningens fulla belopp. Dagpenning gives likväl icke, såframt ej arbetsförmågan nedgått med minst tjugo procent.

Är den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad minst tio procent, tilldelas honom livränta. Med invaliditetsgrad avses det tal, som utvisar, i vilken mån den vanförhet den skadade eller insjuknade ådragit sig i allmänhet bör anses minska hans möjligheter att komma till rätta i livet.

Livräntans fulla belopp är 60,000 mark om året, och av densamma utfaller en så stor del, som utvisas av den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad.

Åtnjuter livräntetagare med stöd av denna lag sjukhusvård, utgår livräntan för denna tid till fullt belopp oberoende av invaliditetsgraden.

Utbetalningen av livränta vidtager från den första dagen efter det utbetalning av dagpenning upphört. Utfaller icke dagpenning till följd av att i 7 § stadgade förutsättningar saknas, erlägges livräntan från början av invaliditetens inträdande.

Dagpenning och livränta erläggas åt den, som har att draga försorg om sin akta maka och i 5 § åsyftade barn under sjutton år, förhöjda med trettio procent av dagpenningen eller livräntan för den första anhöriga och med femton procent för varje därpåföljande anhörig.

På ansökan kan bestämmas, att dagpenning eller livränta skall utbetalas med i 1 mom. nämnd förhöjning även åt den, som, då kroppskadan uppstod eller sjukdomen yppade sig, hade och fortfarande har andra än i 1 mom. avsedda anhöriga att försörja;

Såsom tilläggsdel till dagpenning och livränta gives:

Tilläggsdel på grund av hjälplöshet utgives utan ansökan. I annat fall bör sådan särskilt ansökas.

Har skadad eller insjuknad icke fyllt sjutton år, erlägges åt honom intill sagda ålder enligt prövning skäligt nedsatt dagpenning och livränta.

Hade den skadade eller insjuknade, då skadan eller sjukdomen inträffade, lidit av kroppsskada, fel, sjukdom eller disposition för sjukdom, varigenom kroppsskadans eller sjukdomens följder väsentligt förvärrats, tages detta i betraktande vid bestämmande av livräntan, så ock vid fastställande av storleken av den dagpenning, som bör erläggas till följd av sjukdomen.

Har skada eller sjukdom förvärrats eller förbättring fördröjts till följd av att den skadade eller insjuknade icke underkastat sig av läkare föreskriven vård, eller har han uppsåtligen förhindrat förbättringen genom att uraktlåta att iakttaga läkares föreskrifter eller på annat sätt, eller vägrar han av annan orsak än för att undgå farlig vårdåtgärd att underordna sig av läkare föreskriven vård, som avser förbättrande av hans arbetsförmåga, kan till honom utgående ersättning antingen helt eller delvis innehållas.

Understiger invaliditetsgraden varaktigt trettio procent, är statens olycksfallsbyrå berättigad att med livräntetagarens samtycke i stället för livränta åt honom erlägga motsvarande kapital.

Är invaliditetsgraden minst trettio procent, kan utbyte av livränta eller del av denna till kapital äga rum blott med försäkringsdomstol ens samtycke och i övrigt under förenämnda villkor.

Utbyte av livränta till däremot svarande kapital inverkar icke på den skadades eller insjuknades rätt att erhålla sjukvård eller hans rätt att under de i 25 och 26 §§ stadgade förutsättningarna vinna ändring i ersättningsbelopp, för såvitt fråga är om invaliditetsgraden.

Har skada eller sjukdom lett till den skadades eller insjuknades död eller har skadad eller insjuknad, som åtnjutit livränta, vilken varaktigt fastställts enligt en invaliditetsgrad av minst nittio procent, avlidit, erlägges försörjningspension åt dem, vilka vid hans dödsfall voro hans i 5 § avsedda anhöriga.

Försörjningspensionens årliga belopp är:

Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet, förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Person, som skulle vara berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken den utgående försörjningspensionen är störst.

Har äktenskap ingåtts efter det kroppsskada uppstått eller sjukdom yppats, har varken änka, ifall äktenskapet är barnlöst, eller hennes barn rätt till försörjningspension. Lag samma vare i fråga om adoptivbarn, som adopterats efter nämnda tidpunkt. Försörjningspension gives icke heller efter sådan skadad eller insjuknad person, som vid sitt frånfälle icke fyllt sjutton år, därest icke den efterlevande är hans barn.

Rätt till försörjningspension för efterlevande hustru och i 5 § avsett barn under sjutton år, med undantag av i samma paragrafs 2 mom. nämnt, utom äktenskapet fött barn, är icke beroende av ersättningsansökan, därest ersättningsärendet till övrig del anhängiggjorts i statens olycksfallsbyrå. I annat fall bör försörjningspension ansökas särskilt.

Försörjningspension erlägges från dödsdagen eller, därest den avlidne erhållit livränta, från utgången av den tid, för vilken livränta erlagts. Till änka, som uppbär försörjningspension efter sin make, erlägges den så länge hon är änka. Träder sådan änka i nytt äktenskap, utbetalas likväl försörjningspension till henne på en gång för tre år.

Till barn, barnbarn och syskon utbetalas försörjningspension intill sjutton års ålder. Kan sådan försörjningspensionstagare efter fyllda sjutton år till följd av fortsatta studier icke hava förvärvsarbete, kan på ansökan tiden för utgivande av försörjningspension förlängas med högst två år. Likaså kan, därest försörjningspensionstagare efter fyllda sjutton år till följd av dessförinnan uppkommen kroppslig eller andlig vanförhet är oförmögen att livnära sig, försörjningspension på ansökan erläggas, så länge detta tillstånd hos honom fortbestår.

Åt änka, som åtnjuter försörjningspension, kan på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hennes utkomstmöjligheter på grund av oförmåga till förvärvsarbete, sjukdom eller kostnader, förorsakade av långvarig sjukdom hos dem av hennes barn, som åtnjuta försörjningspension, eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Åt försörjningspension åtnjutande föräldralöst barn kan likaså på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om dess utkomst på grund av kostnader, förorsakade av långvarig sjukdom, eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Tilläggsförsörjningspension utgår med högst samma belopp som den försörjningspension, som skall erläggas. Åt änka, vilken i försörjningspension erhåller endast 12,000 mark, kan likväl, då vägande skäl det fordra, i tilläggsförsörjningspension erläggas högst 36,000 mark.

Till följd av ovan i 14 § 1 mom. avsett dödsfall utbetalas i begravningshjälp 20,000 mark till den avlidnes dödsbo, därest av dess medel erlagts begravningskostnader eller om begravning ej kunnat äga rum på grund av att den avlidnes lik icke anträffats. I annat fall erlägges i begravningshjälp till den, som dragit försorg om begravningen, beloppet av de därav föranledda kostnaderna, dock icke mer än till dödsboet får utbetalas.

Livräntetagare, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent, kan på ansökan för viss tid tilldelas tilläggsränta. Tilläggsräntans fulla belopp är, beroende av dyrheten på livräntetagarens varaktiga boningsort, 42,000, 51,600 eller 60,000 mark om året. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Åt livräntetagare, som utöver sin livränta icke har fast årsinkomst, utbetalas full tilläggsränta. Har livräntetagare fast årsinkomst, minskas tilläggsräntan med hälften av sagda inkomst. Såsom fast årsinkomst, vartill ej räknas livränta och på densamma -till äventyrs utfallande dyrtidstillägg, anses efter prövning den sannolika normala inkomsten per år under den tid, för vilken tilläggsräntan fastställes.

Tilläggsränta må ej beviljas, därest den skadade eller insjuknade utan godtagbart skäl vägrar mottaga invalidvård eller arbetsvård för krigsinvalider eller lämnar för honom såsom sådan vård anordnad arbetsplats eller om avsaknaden av på tilläggsräntans belopp inverkande varaktiga inkomster eller dessas ringa storlek är tillfällig. Utbetalning av redan beviljad tilläggsränta kan även avbrytas på grund av vägran att mottaga vård eller om arbetsplats överges.

Tilläggsförsörjningspension och tilläggsränta må ej, därest icke synnerliga skäl finnas, beviljas retroaktivt för längre tid än från början av det kalenderkvartal, under vilket ansökan därom inkommit till statens olycksfallsbyrå.

I denna lag nämnda ersättningsärenden handläggas i första instans av statens olycksfallsbyrå.

Finnes kroppsskada eller sjukdom, som drabbat i 1 § 1 mom. nämnd person, uppenbarligen berättiga till ersättning enligt denna lag, skall därom på åtgärd av vederbörande myndighet före tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande insändas enligt fastställt formulär uppgjord anmälan till statens olycksfallsbyrå, som på grund därav äger behandla ärendet. Göres ej anmälan, skall den skadade eller insjuknade underrättas därom. Under tiden för tjänste- eller arbetsförhållandet inträffat dödsfall skall likväl alltid ofördröjligen anmälas till statens olycksfallsbyrå.

Har i 1 mom. avsedd kroppsskada eller sjukdom ansetts vara sådan, att densamma icke berättigar till ersättning, och har den skadade eller insjuknade underrättats därom eller har sjukdom konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd invaliditet begynt eller dödsfall inträffat efter tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande, eller är det eljest stadgat, att ersättning utgår allenast efter ansökan, skall densamma skriftligen sökas hos statens olycksfallsbyrå inom ett år, räknat från den i 22 § stadgade tidpunkten, vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.

För kroppsskada, vilken föranletts av olycksfall, som avses i 1 § 2 mom., skall ersättning sökas, såsom ovan i 2 mom. är stadgat.

Ovan i 21 § stadgad fatalietid räknas:

Ersättningsansökan översändes till statens olycksfallsbyrå eller till militärdistriktets stab. Har sådan ansökan avsänts med posten, anses den hava inkommit i rätt tid, därest den före fristens utgång inlämnats till posten under adress till nämnda myndighet. Person, som står i tjänsteförhållande till försvarsväsendet, kan även inlämna sin ansökan till sitt befäl och person i arbetsförhållande till sin förman.

Kunna de slutliga följderna av kroppsskada eller sjukdom vid ärendets behandling ännu ej bedömas, beviljas ersättning på viss tid, och sökanden ålägges att för beviljande av fortsatt ersättning uppvisa ny utredning om sitt tillstånd. Kostnaderna för utredningen bestridas av statens olycksfallsbyrå.

Företes icke utredning inom utsatt tid och har icke godtagbar anledning förelegat för sökandens uraktlåtenhet, kan ersättning för den tid, som förlupit intill den dag utredning framlagts, förvägras.

Befinnes senare, att den utredning, varpå beslut om livränta, tilläggsränta eller försörjningspension grundas, är väsentligen oriktig eller bristfällig, äger den myndighet, som senast avgjort saken, befogenhet att, för såvitt fråga är om ersättningens storlek, efter sakägarnas hörande upphäva sitt beslut och upptaga saken till förnyad behandling.

Undergå de omständigheter, av vilka storleken av livränta eller tilläggsränta är beroende, väsentlig förändring, kan statens olycksfallsbyrå rätta ersättningsbeloppet. Livränta må dock icke förändras på den grund, att förvärvsförmågan ökats.

Livräntetagare bör, vid äventyr att han annars förlorar sin rätt till livräntan, underkasta sig undersökning av läkare, som därtill av olycksfallsbyrån förordnats.

Rättas ersättningsbelopp, bestrider olycksfallsbyrån de kostnader, som föranletts av läkarundersökningen och av annan nödig utredning. I annat fall skola sagda kostnader bestridas av den, som sökt rättelse av ersättningsbeloppet.

Upphör eller avbrytes utbetalning av eller minskas livränta eller försörjningspension av sådan orsak, att man icke på förhand kan hava kännedom om tidpunkten för dess framträdande, skall såsom tidpunkt för ändringen anses den förfallodag, som följer närmast efter det sagda orsak framträtt.

Har annan än i 40 § 1 mom. och i 43 § avsedd ansökan, som bör göras inom viss tid, inkommit till statens olycksfallsbyrå efter utgången av denna tid, må detta icke utgöra hinder för beviljande av ersättning, om förseningen föranletts av vägande skäl. Ersättningen beviljas dock i detta fall tidigast från ingången av det kalenderkvartal, under vilket ansökan om ersättning inkommit till olycksfallsbyrån.

Har besvärsskrift eller annan inlaga, som skall ingivas till försäkringsdomstolen, inkommit efter den utsatta tidens förlopp, kan densamma oberoende härav, under i 1 mom. nämnda förutsättningar, upptagas till prövning.

I beslut av statens olycksfallsbyrå sökes ändring hos försäkringsdomstolen medelst skriftliga besvär senast före klockan tolv å den trettionde dagen efter den dag, då besväranden erhöll kännedom om beslutet.

I försäkringsdomstolens utslag, för såvitt fråga är därom, huruvida kroppsskada, sjukdom eller dödsfall berättigar till ersättning enligt denna lag, får ändring sökas hos högsta domstolen senast före klockan tolv å den sextionde dagen efter den dag, då besväranden erhållit kännedom om försäkringsdomstolens utslag. Av försäkringsdomstolen avkunnat utslag är slutgiltigt i de fall, som avses i 12 §, 15 § 4 mom. och 16 § samt i 18 och 42 §§.

Därest annat icke visas, skall snkägaren anses hava erhållit kännedom om beslutet eller utslaget å den sjunde dagen efter den dag, då detta under av honom uppgiven adress från statens olycksfallsbyrå eller försäkringsdomstolen inlämnats till posten.

Dagpenning utbetalas i efterskott högst en gång i månaden. Livränta, tilläggsränta, försörjningspension och tilläggsförsörjningspension erläggas, för såvitt genom förordning icke annorlunda föreskrives, i förskott fyra gånger om året med lika långa mellanrum; dock får livränta, om den utan tilläggsdelar icke överstiger 10,000 mark, erläggas i två rater eller en gång om året.

Har skadad eller insjuknad, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent, beviljats i 24 § avsedd, för viss tid gällande livränta och beslut om fortsatt ersättning icke fattats vid utgången av den utsatta tiden, utbetalas åt honom, för såvitt den för erhållande av fortsatt ersättning erforderliga nya utredningen företetts inom den tid, som utsatts för densamma, i förskott, ett belopp, motsvarande den livränta han erhåller, till utgången av det kvartal, under vilket beslutet om fortsatt ersättning gives. Är förskottet större än den livränta, som senare måhända bestämts för honom, må det överskjutande beloppet icke återkrävas.

Därest åt skadad eller insjuknad eller hans anhöriga på statens bekostnad eljest beviljas i denna lag stadgade, mot penningersättning svarande förmåner, erlägges oberoende av deras storlek ersättning enligt denna lag från och med den dag de förstnämnda förmånerna icke längre utfalla. Inkallas skadad eller insjuknad, åt vilken ersättning begynt utbetalas, ånyo i krigstjänst eller begynner han av annan orsak åtnjuta mot ersättningen svarande förmåner, skall utbetalningen av densamma icke av denna orsak avbrytas.

Begravningshjälp erlägges likväl utan hinder av vad i 1 mom. stadgats.

För den tid, under vilken ersättningstagare avtjänar frihetsstraff eller för vilken han intagits i arbets- eller uppfostringsanstalt eller i annan motsvarande inrättning, erlägges icke någon ersättning åt honom.

Vistas ersättningstagare utomlands under längre tid än ett år, kan statens olycksfallsbyrå avbryta erläggandet av ersättning åt honom, till dess han återvänder till Finland.

I dessa fall erläggas likväl till skadads eller insjuknads i Finland bosatta, i 9 § avsedda anhöriga däri nämnda förhöjningar av dagpenning eller livränta samt en femtedel av dagpenningens eller livräntans belopp.

Med stöd av denna lag beviljade personliga ersättningar må icke utmätas, ej heller utan tillstånd av statens olycksfallsbyrå överföras på annan person.

På framställning av vårdnämnd kan statens olycksfallsbyrå även förordna, att ersättningen eller del av densamma utbetalas till vårdnämnden för att användas för den ersättningsberättigades eller hans anhörigas framtida vård.

Har ersättningsbelopp, som förfallit till betalning, icke lyftats inom tre år, räknat från förfallodagen, har rätten till detsamma förverkats.

Åt den, som till följd av kroppsskada, sjukdom eller dödsfall ägt rätt till ersättning med stöd av lag eller statsrådsbeslut, som nämnes i 3 mom., erlägges med nedan i denna lag stadgade undantag ersättning efter denna lags ikraftträdande i den storlek denna lag förutsätter. Är ersättningsärende vid lagens ikraftträdande anhängigt eller anhängiggöres detsamma först därefter, avgöres det med stöd av de stadganden, vilka nämnas i 3 mom., och ersättning erlägges i enlighet med dessa, med beaktande av möjliga dyrtidstillägg, intill denna lags ikraftträdande samt därefter, såsom ovan är sagt.

Avlider i 1 mom. avsedd skadad eller insjuknad efter denna lags ikraftträdande, tillämpas på den med anledning av dödsfallet utfallande ersättningen denna lag.

Ovan i 1 mom. avsedda lagar och statsrådsbeslut äro:

Utan hinder av vad i 35 § är stadgat, kan tilläggsränta dock erläggas enligt tidigare beslut för högst ett års tid efter lagens ikraftträdande, varvid enligt denna lag utgående tilläggsränta icke utbetalas.

Är ersättning enligt lag eller statsrådsbeslut, som nämnes i 35 § 3 mom., jämte möjliga dyrtidstillägg vid ikraftträdandet av denna lag större än ersättning, som utgår enligt denna lag, utbetalas till ersättningstagaren, utöver ersättning enligt denna lag, skillnaden mellan beloppen. Vid beräknandet av denna skillnad räknas dock icke till ersättningarna tilläggsränta, ej heller tilläggsförsörjningspension. Vid fastställandet av livräntans kapitalvärde tages nämnda skillnad icke i betraktande.

Om åt person, som enligt i 35 § 3 mom. 7 eller 8 punkten nämnd lag erhåller ersättning, erlägges med stud av statsrådets beslut den 13 maj 1937 angående extra pensioner och understöd åt krigsinvalider och deras anhöriga (202/37) beviljad extra pension, erlägges åt pensionstagaren, såvida summan av den lagbestämda ersättningen och den extra pensionen är större än den enligt denna lag utgående ersättningen, utöver i denna lag stadgad ersättning skillnaden mellan dessa.

Såvida åt person, som enligt i 2 mom. avsedda lagar är berättigad till ersättning, erlägges blott i stöd av ovannämnda statsrådsbeslut beviljad extra pension och om denna är större än ersättningen enligt denna lag, erlägges åt pensionstagaren likaledes, utöver enligt denna lag utgående ersättning, skillnaden mellan dessa.

Minskas ersättning med stöd av stadgande i denna lag och ingår ett motsvarande stadgande jämväl i den lag eller det statsrådsbeslut, enligt vilket ersättningen bestämmes för den tid, som föregått denna lags ikraftträdande, upphör erläggandet av i 37 § avsedd tilläggsersättning, dock icke i det fall, att ersättningen minskas till följd av att utbetalningen av den i 9 § avsedda förhöjningen eller den i 10 § avsedda tilläggsdelen inställes. Ingår icke något stadgande av sagda slag i ovan avsedda lag eller statsrådsbeslut, må icke enligt denna lag fastställd ersättning understiga ersättningen vid tiden för lagens ikraftträdande.

Höjes med stöd av denna lag ersättning, förutom vilken jämväl erlägges i 37 § avsedd tilläggsersättning, eller utbetalas till densamma av annan orsak tillägg, erlägges av förhöjningen eller tillägget endast den del, varmed de överstiga den nämnda tilläggsersättningen.

Åligganden, som enligt krigsolycksfallslagen ankomma på försäkringsbolag, överföras vid denna lags ikraftträdande på statens olycksfallsbyrå. Av försäkringsbolags ansvar härflytande ersättning skall inrättningen erlägga till staten i den ordning socialministeriet fastställer. Vid behandlingen av ersättningsärenden skola stadgandena i denna lag iakttagas, dock så, att försäkringsdomstolen slutbehandlar där anhängiga ärenden. Om försäkringsbolags rätt att söka ändring gäller, vad i 29 § är stadgat.

Har ärende angående ersättning i enlighet med lag eller statsrådsbeslut, som nämnes i 35 § 3 mom., icke anhängiggjorts före denna lags ikraftträdande eller har ansökan därom icke upptagits till prövning, enär densamma inkommit efter fatalietidens utgång, skall skriftlig ansökan inlämnas till statens olycksfallsbyrå inom loppet av ett år, räknat från lagens ikraftträdande, vid äventyr av rättighetens förlust, men kan ersättningen, därest den i sagda lag eller statsrådsbeslut stadgade fatalietiden för ansökan därom redan utlöpt, förordnas att utgå tidigast från och med ikraftträdandet av denna lag.

Har sjukdom konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom vållad invaliditet inträtt efter lagens ikraftträdande, räknas i 1 mom. omförmäld fatalietid från och med den dag, då sjukdomen konstaterades eller invaliditeten inträdde. Sökes ersättning med anledning av dödsfall eller dödförklaring, som inträffat efter lagens ikraftträdande, räknas fatalietiden från dödsdagen eller från den dag, då dödförklaring vunnit laga kraft.

Var, som erhållit ersättning enligt denna lag, är berättigad att fordra ersättning även av den, som enligt annan lag är ersättningsskyldig. Likväl skall förordnas, att åt honom, av den ersättning, som sålunda fastställes, bör erläggas endast det belopp, med vilket sagda ersättning överstiger motsvarande ersättning enligt denna lag.

Statens olycksfallsbyrå är likaså berättigad att återkräva av densamma erlagt belopp av i 1 mom. avsedd ersättningspliktig person, likväl icke av den, som, då olycksfallsbyrån utbetalade ersättningen, redan i god tro fullgjort sin ersättningsplikt. Den ersättning, som tillkommer olycksfallsbyrån, bör icke fastställas till ett större belopp än vad skadad eller insjuknad eller dennes anhöriga enligt någon lag vore berättigad till.

Har den ersättningsberättigade i ond tro oriktigt meddelat eller hemlighållit någon omständighet, som är av betydelse för ersättningens storlek, gånge helt eller delvis förlustig sin ersättning och ersatte den skada han möjligen vållat.

Stadgandena i denna lag tillämpas även på arbetspliktig, som stått i försvarsväsendets tjänst och vars sjukdom yppats före den 1 september 1944 eller förorsakats av därförinnan rådande förhållanden, samt på i 15 § 1 mom. åsyftad änka, i vars äktenskap fötts ett barn och som blivit änka förrän denna lag trätt i kraft. Likaledes tillämpas stadgandena i 5 § 1 mom. 2 punkten, såvitt fråga är om försörjningspension, på före denna lags ikraftträdande avliden skadads eller insjuknads föräldrar, vilka, då lagen träder i kraft, äro uti sistnämnda lagrum åsyftade anhöriga.

Har ansökan om ersättning icke tidigare inlämnats eller har ersättningskravet icke upptagits till prövning eller förkastats, bör ersättning ansökas inom ett år efter det lagen trätt i kraft. Förordnas kan, att ersättning skall erläggas tidigast från och med den 1 januari 1948, åt arbetspliktig och dennes anhöriga likväl tidigast från och med den 1 september 1944.

Erlägges ersättning åt person, som av orsak, avsedd i 1 mom., beviljats extraordinarie pension, upphör utbetalningen av pensionen, och skall från ersättningen, såvida denna även beviljats för den förflutna tiden, avdragas den under samma tid erlagda pensionen.

Uppstår vid tillämpningen av stadgandena i denna lag ett tal, som icke utgör ett med fem jämnt delbart belopp i mark, bör det utjämnas till närmaste med talet fem delbara belopp i mark.

Allmän justering av de penningersättningar, som skola beviljas eller beviljats med stöd av denna lag, verkställes kvartalsvis i början av varje årskvartal i enlighet med av statsrådet utfärdade närmare anvisningar. Befinnes vid justeringen, att officiella levnadskostnadsindexet för föregående årskvartals andra månad i jämförelse med nivån i januari månad 1948 stigit med fem procent eller mera, erlägges ersättningen i motsvarande mån förhöjd med fem procent av i denna lag nämnt ersättningsbelopp för varje stegring av levnadskostnadsindex med fem procent, räknat från början av det årskvartal, under vilket justeringen verkställts, eller, om ersättningen följande gång förfaller till betalning vid annan tidpunkt än i början av ett årskvartal, från den tidpunkt, då den följande gång förfaller till betalning. Nedgår levnadskostnadsindex med minst tio procent av det tal, på grundvalen av vilket ersättningsbeloppen senast ändrats, sänkas de justerade ersättningsbeloppen med fem procent för varje sådant fullt belopp av tio procent. Stiger index ånyo, erläggas ersättningsbeloppen i enlighet med stadgandena om deras höjande endast, för såvitt vid tillämpningen av sagda bestämmelser de sänkta ersättningsbeloppen stiga.

Statens olycksfallsbyrå äger inför domstolar och förvaltande myndigheter å statens vägnar kära och svara i ärenden, som röra enligt denna lag utgående ersättningar eller som härflyta av dem.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.